May 30th, 2020

OÄNDLIG SKÖNHET - OÄNDLIG DETALJ - OÄNDLIG SORG

OÄNDLIG SKÖNHET - OÄNDLIG DETALJ - OÄNDLIG SORG

Observationsteorin inom kvantfysiken, säger att för att kunna se någonting, på en nivå under atomens storlek, så kommer en alltid att påverka den. Den skapades därför att se dessa detaljer, behöver man tillföra en ljuskälla - och för något så volatilt, skapar ljuskällor stora skillnader i resultatet.

Men, för alla som har brutit sig fri från nihilism, och ätit frukterna av synkronicitet, vet att det är sant för samtliga av världsalltets händelser. Eller, för att säga det på ett annat sätt - tankeöverföring, påverka genom luften och drömmar finns - och det är ganska enkla sanningar, som all god "hittepå".

Karma fungerar på detta sätt också - om du stirrar in i en monsters livsform, så blinkar den tillbaka, och om du påverkar det tillräckligt mycket, påverkar det dig också. Med andra ord: du blir vad du hatar, och försöker så hårt att förstöra något större än dig själv, när det istället är du som försvinner, och den lever vidare - starkare än någonsin tidigare. Men så blev det inte här, den när-på universella regeln (som nog bara är en teori, i alla fall) - "du skall sälja ut dig" - härskar inte i denna själ.

Istället för att bli en stjärna som fort förvandlas till ett svart hål, så har han blivit en supernova istället, och hans kändisskap i den övre världen minskar inte: för dom som verkligen, äkta, passionerat, djupt intresserat, tycker om att lyssna på musik.

Han har verkligen levt sin filosofi, genom att jobba med något, som han älskar att se resultatet av. Precis som Bob Dylan, ignorerande den globala proteströrelsen på 60-talet, för att skriva rockmusik och religiösa melodier istället.

Skaparen av detta verk har också många milstolpar att blicka tillbaks på - först genom att ge upp det enkla, till att bara släppa singlar, och sen skapa "empyrisk" musik. Men det slutade inte där, för han har blickat till både dåtiden, framtiden och presens, för att hamna i tidlösheten.

Denne modularsyntare får inspiration, som alltid, från en stor variation av poesi, musik eller konst, oavsett om det bara har en gnutta hopp, tillräckligt mycket för att inspirera något helt nytt - ändock att fortfarande erkänna originalet.

Det som verkligen gav denne recensent, känslan för skivan, var näst-sista låten, som på något sätt härleder, till hans mästerverk från 90-talet - som översatt till svenska blir "Två Krafter". Det tillkännagav äntligen kärnan till hans diskografi, nämligen - skönhet, detalj och sorg.

Frågan som dyker upp, efter dessa lyssningar, ett halvår efter att skivans demo släpptes, är: konstens riktiga mening - vad är egentligen essensen?! Vart skulle världen vara utan konst? För att säga med andra ord: skönhet i dess ultimata form. Och konst finns faktiskt i naturen, och i rymden.

Vissa människor säger, att det var bättre förr, men med datorer är det möjligt att skapa, på bättre, och enklare, på vissa sätt. Och det är väl det vi alla strävar efter - insikt, bortom allt? Av universum? Vad är hälsosammare: titta in i solen eller stirra in i en skärm? Är vi inte alla fakirer, på något sätt? Att offra sig själv för något större...

Att alltid blicka mot horisonten - till och med, dom som så enträget hävdar att dom inte ändras - intar ny media och nya tankar - vad skulle det annars finnas - istället för att "ändras" så kristalliseras deras personligheter istället, dom blommar. Å andra sidan - att framtiden lutar framåt - innebär det utopi eller en dystopi? Eller både och? Himmel för vissa, helvete för andra?! Vara fast i en nedåtgående spiral, medans andra endast stiger och stiger...

Eftersom det är ett stort tema på detta album, skulle recensenten gå emot den förhärskande regeln, att meningen med livet är kärlek. Snarare är det förvandlingen, som behövs för att bli förälder. Tänk dig, din skiva tog 3 år att skapa - hur är det i jämförelse med ett livslångt dedikerat giftermål? Och att få en dålig recension, hur går det att jämföra med, att någon du bryr dig om blir dåligt behandlad, som står utom din kontroll?

Till sist, det här är inte för slölyssning med bas-fattiga högtalare, eller skapad för att sönderkomprimeras i en pop/rock-radio, streamingtjänst, eller vara en futtig mp3. Snarare att betalas för och njutas, för den som verkligen har tid, i gott sällskap; tung tystnad, lång natt, rejälare stärkare & mysig fåtölj.

Om du är redo, försök. Om inte annat, någon dag, kanske...





INFINITE BEAUTY - INFINITE DETAIL - INFINITE DARKNESS


The observer theory in physics, states that in order to perceive something, you will always affect it. This is especially true for quantum inspections: because of something that little, you need to add a lightsource to illuminate it, which changes the results. But for anyone, that's broken free of nihilism, and delighted in the fruits of synchronicity, knows that this is true for all happenstance. Or, rather - telepathy, telekinesis & teleport - is for real, like any good sci-fi.

Karma works this way too - if you stare into a black hole, the black hole will eventually stare into you. And if you affect it long enough, it will also affect you. Thus, turning into what you hate, and what you're so vehement on destroying, destroys you instead. And thus lives on - stronger than ever. Though that was not the case with this artist, even if it is a near-universal rule - "thou shalt sell out" - in some way the universe bent.

In other words: not choosing the path of being a star, that easily devolves into a black hole. He's instead turned into a supernova, and in the over-world, the fame isn't decreasing; where people enjoy music, because they enjoy music, because they enjoy music. Rather than going the easy way, which is never simple in the long run, he has built up a mighty discography of more than 15 hours.

He has applied his insights, into working on a job, that he loves to indulge the labor of. Just like Bob Dylan, shunning the global underground in the 60's, writing ballads and religious melodies, instead of the then-expected: non-rock protest-songs. Darkhalo has done the same umpteen times, first with abandoning the module-format, then quitting trackers, only uploading singles, going mp3 - which enabled him "to evoke a sense of fantastic empyrean scale and energy.", and allowing others to finally sense the beauty that is lossless audio with 7 of his later works, compared to the clunky rate of 352,8kb/s that dominated the 90's scene.

It didn't stop there, as these days he's looking not only beyond, but backwards as well, and into the present - to arrive at timelessness. Getting inspiration, as always, from any matter of art or music or writing, no matter if it only has a glimpse of hope, as long as it's enough to inspire something completely new - while still giving credit to the original.

What really set my system going was the second last track, which, so happily reminisces of his magnum opus which now has a 20-year anniversary, even if it is only a single: Two Forces. It finally gives insight to what his music has always been about: beauty, detail & darkness.

The questions which pop up after a complete listen on a somewhat respectable sound system is: what's truly the meaning of art? Where would the world be without art? Art is life, life is art. Beauty in its ultimate form. And art does exist in nature, and in metaphysics.

Some people will always say that the times were better before, though with the ease of computers we can make better art easier, faster and better, in some ways. And that is what we all we strive for - insight, or... beyond? Of the universe? What is more healthy, sun-gazing or staring into a screen? Aren't we all fakirs, in some way?! Self-sacrifice for something beyond ourselves...

Always looking towards the horizon - even the ones which deligently say they don't change - do take in new media, new thoughts - what else would there be, to crystalize their minds... And the future leaning forward, does that mean it's a frontier or a trap? Or both? Frontier for some, traps for others?! Being stuck in a rut, while others just seem to better themselves all the time...

As it is a large theme on this album, the reviewer would go against the perserverant "truth" that the meaning of life is love, instead it's the transformation needed to become a parent. The greatest sacrifice, bar none. Oh no! Your record took 3 years to make - how about a life-long commitment to your spouse? Boo-hoo, you got a bad review - what is that compared to having your your loved one being treated badly, which you can barely extinguish?!

And, lastly, this isn't for casual listening with bass-deficient speakers, so it can be compressed to nothingness on a pop/rock service. Much more than that - to be paid for and enjoyed - when one really has the time, in good company; with silence and a sound system where signal-to-noise is forgotten, a not-too-hard not-too-soft arm-chair, with a burdened-though-focused mind, on a sleepless night.

The record was listened to with a Pioneer VSX-417 reciever, Jamo Compact 500 speakers, and Sony Experia Tipo decoding flac.

Stats:
Release date: 20th apr 2018
Size: 1/3gb (of which 2mb 3000 px album art)
Tracks: 14
Duration: 1:57-7:24 ~4½ 64⅓
Gain: 0 to -9dB ~-6.79
Bitrate: 447-916kb/s ~729 (CD)

REMINICENS

a great philospher just out of the blue wanted to talk to me over the phone. i fantasized about her in bed, then this poem materialized...


REMINICENS

när du klämmer en finne
vilkets träff får
spegeln att vibrera
tänker jag på när vi
när vi hade tagit XTC
just som några knackade på
framdörren frenetiskt
och knullade hela
stabben i polisbilen
på väg till psykets
inlåsning i 6 månader
men bilen kraschade
& vi levde
som efterlysta
helikopterbovar
i flera år

när du kissar en liter på en minut
efter en blöt pub-kväll
tänker jag på när vi tog adrenochrome
och knullade 48 timmar nonstop
och äntligen kom åttafaldigt
du exploderade och
förstörde mina tapeter
och jag splashade din brynja
så mycket att det såg ut som om
någon spillt ut 1 liter vispad grädde
som vi gjorde
en enorm
cumelette
av sen

när du ammar våra tvillingbäbisar
tänker jag på när du födde vårt första barn
och jag sög din barm tom varje dag
så babyn fick ta modersmjölkersättning

varje gång jag
hör PLOP
från din bajskorv
tänker jag på när
vi gick uppför kebnekaise
och du envisades med
att inte skita i det fria
och sen när vi kom hem
så la du A till Ö i toalettstolen
och ditt anal var så utsträckt
att vi tog in en extra
porrstjärna i älskogen
och gjorde en dubbelpenetration
av daimgrottan
och jag såg dig
aldrig lyckligare

varje gång jag kramar en kvinna
färdas jag iväg till när vi
höll om varandra vid midnatt
somnade direkt och älskade
i astral projektionens
femte dimension
sen vaknar jag upp
av att kramobjektet i fråga
sitter ner med ett
enormt leende
korsade ben och
handen mitt
emellan
dom

och då tänker jag på
när jag fingerknullade dig med
3 extremiteter i vardera hål
vid guldmedaljhastighet
medans du till slut
orkar skrika ut
mellan orgasmerna
"du knullar som
en porrstjärna!!!"
och att du efteråt
tog min
anala oskuld

det finns mycket att tänka på
igen och igen och igen
och allt är kärlek, allt är kärlek

REMINISCENCE

when you pop a zit
whose impact
makes the mirror shudder
i think of the time
when we took XTC
just as the cops
yelled at the door
and we fucked the
whole guerilla
on our way to the
mental ward's lockup
for six months
but the car crashed
and we lived as wanted
leaded or intoxicated
bank-bandits
for several years

when you pee a litre
for over a minute
after a wet pub-night
i think of the time
we took adrenochrome
and fucked 48 hours
without stopping for a second
and finally came eightfold
you screwed up my entire armchair
and i spooged on your chest
so it looked like
i'd poured a
litre of 40%
whipped
cream
on it

when you breastfeed our twins
i think of the time
you gave birth to our first child
and i sucked your bossom
dry every day for years
and we had to
give the baby
infant formulas

each time i hear
the SLAMDUNK
from a number two
i reminisce of the time
we went up mount blanc
and you persisted in
not shitting in the wild
then when we got home
you graced the toilet bowl
with the whole alphabet
and your butthole was so stretched
that we hired a gigolo for a threesome
and managed a double-penetration
of your nougat haven
and i've never
seen you
happier

each time i barely touch a woman
i'm taken back to the time
we held eachother
in bed at midnight
and fell asleep directly
and made love
with astral projection
in the fifth dimension

then i wake up
and the object
of affection
sits down on
the edge
of a chair
with a huge
cheshire grin
crossed legs
and her hand
inbetween
them

and then i think about
the time we
were high on opium
and i fingerfucked you
with 3 extremities
in each hole
at goldmedal-speed
while you finally
managed to scream
inbetween orgasms
"you fuck like a pornstar!"

and you
you took my
anal virginity
minutes after

there is so
much to
think about
again and again
and again and
all is love
all is
love